Benporslin har en
seghet och vit lyster som är alldeles speciell. (Bränntemperatur ca 1250
grader) Här ingår 40-50 % benaska av brända djurben, en engelsk snilleblixt
patenterad 1748. Slagtåligheten är hög, därför användes benporslin ofta till
restaurangserviser.
På Rörstrand tillverkade man benporslin som ett lyxmaterial från 1857 till 1926, då stockholmsfabriken stängdes. Benporslinet var annars Gustavsbergs specialitet och stolthet. Benporslinet utvecklades av Josiah Spode och kom efter hand att dominera porslinstillverkningen i England. England har varit ett föregångsland när det gäller utveckling av keramiska produkter. Man har haft god tillgång på olika råmaterial och stor nyfikenhet på hur man kombinerar dem för att nå förbättrade resultat.
Benporslin har en extremt hög
genomskinlighet som man kan prova genom att hålla ett föremål mot en lampa.