Lergods är
lågbränt (ca 1000 grader). Det är billigt, poröst och suger åt sig vatten, men
har en varm, opretentiös "krukmakarkänsla" i godset. Den låga
bränningen medger rika glasyrfärger. Lergods tillverkas av sekundärleror som
har flyttats långt från moderberget och förorenats av jordar och mineraler.
Upsala-Ekeby var specialiserade på lergodsartiklar.
Lergods
överdraget av tennglasyr kallas fajans, ett sätt att efterlikna det äkta
porslinet innan man kunde tillverka det. "Porslinets fattiga frände"
var ett skört och opraktiskt bruksmaterial, men blev på 1700-talets Rörstrand
en egen konstart med utsökt blåmåleri på gräddiga glasyrytor.